panik

Jag har läst hur mycket som helst nu och jag blir helt galen av boken. Den handlar om en pojke som är son till en ung alkholist. Hans pappa vill inte ha något med honom att göra överhuvudtaget. Pojken heter Kirre och en dag träffar Kirres mamma en granne som visar sig vara prostituerad plus att massa folk förvarar knark i hennes lägenhet. Dom blir vänner och även grannen har en son. Grannens son blir misshandlad och instängd i en klädkammare att han blir så rädd att han både kissar på sig och kräker, han blir även utnyttjad av pedofiler som mamman tar dit och han får ofta se på när mamman har sina "kunder". Det slutar med att han tar självmord genom att hoppa från en balkong när han bara är 5 år. Det fortsätter med att Kirre sedan blir likadant behandlad och personalen på dagis märker de. Till slut tar dom Kirre ifrån hans mamma efter hon supit ner sig en hel vecka och inte brytt sig om sin son. Kirre hade blivit misshandlad, och utsatt av sexuella trakasserier. Han fick knappt någon mat, och han sov på golvet under bordet i köket.
Nu har han kommit till en underbar fosterfamilj, men det är ett helvete för honom i skolan då han får panik och utbrott när någon tar honom i armen (det påminner om då han blivit misshandlad, en gång bröt han armen och det fick självläka) eller säger något dumt. Det svartnar för hans ögon och kan inte kontrollera vad han gör. Han slåss, bits och skriker. Plus detta har han en idiotisk korkad lärare som tror hon vet allt, men nu har de hänt något och jag undrar om läraren fått en annan syn på saken. Dom har haft ett möte om Kirre, och där har det kommit fram att han får skulden för ALLT även om han inte gjort någonting. Han berättar sedan allt för sin fosterpappa i förtroende om att han inte berättar de för någon annan.

Jag har bara läst halva boken men ska snart lägga mig och läsa igen. Jag får ont i magen och blir så jävla arg. Detta är en sann historia och de gör så jävla ont att veta att vissa barn faktiskt blir behandlade såhär. Men att läsa denna boken gör mig ännu säkrare på att jag valt rätt linje. Jag vill jobba med barn eller människor som har de svårt i just sånna här situationer. Om jag då ska bli psykolog eller jobba på något hem där barnen/människorna får vara när dom inte har någon annanstans att ta vägen vet jag inte. Men hjälpa dom, de vet jag att jag vill.

Kommentarer
Postat av: Sara

guud, den verkar galet spännande, vad heter den? :D

2010-02-04 @ 17:23:46
URL: http://bysaranilsson.devote.se
Postat av: Ewe

den boken har jag hört talas om :) har också börjat läsa massa böcker :O de e + i svenska iallafall :D

2010-02-08 @ 19:38:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0