Snackade precis med min älskling och vi började snacka om när vi äntligen sågs igen efter ett halvår. Det var i somras då. Sjukt vilken härlig känsla man får i magen, jag känner fjärliarna jag hade i magen då, jag känner lyckan jag kände i hela kroppen då.
När han bad om att få en puss efter vi hälsat på varandra genom en liten kram kunde jag knappt tro på det jag hörde. Att vi några sekunder efter den pussen gick hand i hand. Nej, det går inte att förklara vad lycklig jag var, och är för den delen. Får tårar av att bara tänka på de.
Föreställ er själva att ni verkligen älskar någon. Ni träffar sen inte denna personen på ett halvår utan håller kontakten helt via telefon och internet. Förstår ni då hur mycket känslor som kommer på en och samma gång när man väl träffas sen. Det är något helt enormt.
Dagarna på Lillkulla som är mitt ute på landet. Där vi inte hade något annat än bara varandra i fyra dagar. När vi gick hand i hand genom kohagarna och skrattade.

Jag älskar kärleken. Jag älskar Linus. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska någon såhär, att jag skulle kunna tycka om någon över huvudtaget så här pass länge. Att jag skulle träffa någon som gör mig hel, som gör mig lycklig varje dag, som finns för mig precis när som helst.
Jag är fast, han är min nu och föralltid.
Det finns inget annat.
Kan inte tänka mig en framtid utan honom, min ängel Linus Klasson!