ÅNGEST, är allt jag kan säga. Ni förstår inte hur hemskt det är att veta att imorgon kysser vi varandra för sista gången på ett tag. Att jag inte kommer sova i hans famn varje kväll som jag gjort nu i två veckor. Att jag helt plötsligt ska ligga helt själv i mitt rum och känna mig ensam. Att jag bara kommer kunna höra hans röst genom telefonen, inte se honom och inte röra honom. Önskar jag hade fått flytta hit av mina föräldrar.
Linus föräldrar sa så fina ord till oss igår, blir så jävla glad av att höra de. Att vi verkligen passar ihop, att vi är så jävla gulliga, att dom stöttar oss genom vårt förhållande eftersom det kan va jobbigt när vi bor så långt ifrån varandra, och massa massa mer. Och att dom är så himla underbara gör det inte precis lättare att åka hem. 

Jag och Linus har inga planer för dagen. Vi ska bara ligga hemma och njuta av att ha varandra. Tårarna kommer rinna som ett vattenfall ikväll när vi ska sova och imorgon kommer det vara ännu värre, men det finns inte så mycket att göra åt saken. Jag kommer sakna honom så extremt mycket.