För några dagar sedan kom den första paniken. Det är en så otroligt jobbig känsla som kommer när man tänker på att vi bara har en vecka och några dagar kvar tillsammans. Fast imorgon är det bara en vecka kvar. Jag vill verkligen inte lämna min älskling, jag tror inte någon förstår som inte har eller har haft ett distansförhållande. Det är så jävla jobbigt, bara man tänker tanken på att man ska lämna varandra så kommer tårarna. Och dom går inte att stoppa. När du säger att du får ont i magen när du bara ska till träningen så gör du mig glad men ändå inte. Fatta hur det kommer kännas nästa tisdag då? Efter nästan 3 månader tillsammans, både dag och natt så måste vi helt plötsligt vara 70 mil ifrån varandra. Fan jag vill inte!! Men jag måste, skolan väntar. Men den här sista veckan ska bli den bästa på hela lovet. Vi börjar imorgon med att gå på bio och äta på taco bar. Allt är så underbart när jag är med min Linus. Och jag älskar honom mer än allt.