För er som bryr er och undrar hur det gått för Linus så kan jag ju meddela er om att det inte är så bra. Satt i skolan och hade min sista lektion när jag fick ett sms från Linus där det stod att han nyss hade blivit röntgad och att han hade två varbölder (dock visade det sig att det var vätska eller något senare) stora som tennisbollar vid vardera ljumske. Två operationer väntade och jag kände hur tårarna började bränna innan för ögonlocken. Höll igen för gillar inte att gråta inför folk, det gör väl ingen.
Mamma hämtade upp mig för vi skulle åka till mormor och morfar då morfar fyller 70 idag. I bilen brast det för mig och jag började gråta som fan igen. Tredje gången denna veckan kag gråtit as mycket nu och det känns inte bra. Jag går och oroar mig och tänker på Linus hela dagarna. Varför kan han inte bara få bli bra?
En operation är i alla fall avklarad nu och han blev inte sövd utan han fick bedövning, dock gjorde det helt sjukt ont sa han. Imorron väntar den andra operationen då dom ska ta ut den andra o sista bölden, då hoppas Linus få bli sövd. Vet inte vad jag vill riktgt. Vill inte han ska ont, men det är ju alltid en risk med att söva ner folk. Vill bara detta ska gå över, så att han kan läka sina sår och få komma hem till sin fina familj. Önskar så att jag kunde vara där med honom. Känns som vi behöver varandra lite mer än någonsin nu. En uppmuntrande kram eller puss. Men vi klarar de, eller rättare sagt Linus klarar det. Han är bäst och starkast i världen.

Jag själv blir väl dock friskare och friskare, bara revbenen som bråkar. Sover lite dåligt om nätterna på grund av smärtan men säkert på grund av all oro också.
Dansade för första gången på tre veckor idag, lite smärtsamt och jobbigt med andningen. Men saknar det så mycket så klarar inte att missa mer. Dock har jag bestämt mig för att dansa på lektionerna i skolan ich avstå för att vila på torsdagar.

Hoppas ni alla håller tummarna för Linus imorgon nu, det gör i alla fall jag.

Jag klarade av praktiken idag med lite andnöd i mellan åt och lite snurr i huvet. Men jag klarade det, så de blir praktik imorgon sen mys med tjejerna. Har längtat ihjäl mig efter en sånn kväll.

Linus ligger kvar på sjukan o får tidigast komma hem på lördag. Det kom typ ut var i hans mage när dom opererade honom och det är ju ganska farligt tror jag? Så det känns ändå skönt att han är där så dom håller koll. Tycker så synd om min finis. Och jag saknar honom helt sjukt mycket, jag önskar mer än något annat att jag kunde hälsa på!

Linus blev opererad igår och den oron vill jag aldrig någonsin vara med om igen. När jag fick reda på att operationen tog mycket längre tid än va den skulle och jag blev medveten om att min pojkvän faktiskt ligger där under knivar just nu så bröt jag ihop. Jag grät för mig själv och grät i mammas famn. Jag tror dock det hjälpte mig lite att jag själv varit med om de och jag hade någonstans i bakhuvet att min operation tog två timmar längre än vad den skulle, och det gick ju faktiskt bra ändå. Lyckan när jag fick reda på att allt gått bra och när jag fick höra hans röst halv tolv igårkväll var extrem.
Nu har jag pratat med min älskling hela dagen och han har ju mått bättre men han repar sig. Imorgon ska jag göra ett andra försök denna veckan och gå till min praktik. Det gick ju inte så bra när jag försökte va i skolan i måndags. Men nu jävlar ska jag pissa på denna lunginflamationen o vara frisk! Jag ska i alla fall vara på praktiken o bara titta, blir snart psykiskt sjuk ju. Legat inne i över två veckor, så nu är det dags!

Pratade nyss med Linus och får reda på att han har spytt hela natten och att han har så ont i magen att han inte vet var han ska bli av. Dom är påväg in till sjukhuset nu och dom tror det är blindtarmen. Jag har själv opererat bort blindtarmen men de hindrar inte mig från att bli så in i helvetes orolig. Tänk om något händer så är jag 70 mil bort. Vill fan bara försvinna nu allt är så jävla jobbigt och jag pallar fan inte det. Sover knappt något om nätterna för jag har så jävla ont i lungorna också får jag reda på detta. Helvete asså allt måste gå bra annars vet jag inte vad jag gör. Han är verkligen mitt allt och jag älskar honom mer än något annat.

Efter två läkarbesök har dom nu kommit fram till att jag har lunginflammation i vänstra lungan. Dom tror att det är i lungan jag har ont och inte i revbenen men jag vettifan alltså. Så jävla konstigt för när jag börjar må bättre men istället har ont så säger dom att jag har lunginflammation. O sen när jag mådde som skit för en vecka sen då hade jag inte lunginflammation. Shit vad förvirrad jag är...

När jag väl börjar bli frisk och hostan faktiskt börjat avta så har jag nog lyckats hosta sönder ett revben. Det gör så ont att jag seriöst gråter. Hoppas bara revbenen typ är ansträngda så de verkligen inte gått av för jag pallar fan inte missa dansen mer. Mitt liv suger helt sjukt mycket nu.

Hade lov förra veckan men la sjuk nästan hela och det sög. Skittråkigt o va sjuk när jag väl va med Linus, vi la typ bara inne och han pysslade om mig. Vi hann dock med att shoppa i måndags och det blev massa fina saker. Har också köpt ett xbox som jag hade lovat linus eftersom han ska flytta hit o xboxet är typ hans liv. Så nu är jag fattig igen, om det suger? Mhm...
Ligger fortfarande hemma och är sjuk, haft feber till och från men tror det gett med sig nu. Har dock en jävla hosta som håller mig vaken om nätterna och jag är så jävla sliten. Blir trött o andfådd bara jag sitter upp känns de som så jag ligger ner hela dagarna. Nu ska jag dock försöka duscha, fyfan vad jag är ofräsch. Varför blir man alltid så äcklig när man är sjuk?