Ikväll är en jobbig kväll. En sånn där kväll när saknade är så jävla stor, då man bara vill ligga ner och gråta. Att inte ha Linus nära på länge är verkligen SKIT jobbigt. Man vet inte vad man ska göra åt de, för de finns inte så mycket man kan göra? Man kan bara fortsätta att sakna och längta. Men de är jävligt svårt och tänka positivt när man känner sig så jävla ensam. Jag vill ha kramar och pussar varje dag från honom ju, men de går fortfarande inte...hur mycket jag än vill. Jag älskar honom för mycket för att träffa honom så lite egentligen, men man får stå ut. Hoppas på ett föralltid, och om det blir ett föralltid så längtar jag mer än något annat tills den dagen jag flyttar till honom!
I mina ögon är han det absolut vackraste jag någonsin sett, och jag älskar honom precis som han är, rakt igenom!