När jag hoppade av tåget och till sist hittade min fina pojkvän i folksamlingen så började han gråta av lycka. Hur kan man bli så glad för att träffa mig tänker jag då. Det känns så underbart att veta att jag betyder något för någon. Han får mig att känna mig levande.

Helgen var underbar men gick så jävla snabbt. Den bara försvann liksom. Jag hatar alla tårar, men det är värt dom. För det är så jävla mycket kärlek. Blev massa mys och god mat osv. Dock kommer vi nog aldrig äta korv med bröd igen, fan vad vi mådde illa efter vi ätit det. Ush ja.
Jag tackar min älskling för en underbar helg, och för att han är min. ÄLSKAR DIG LINUS FINUS.

Just nu borde jag egentligen sitta och plugga, engelskprov och en redovisning imorgon. Så nu får jag sätta fart, tjingeling.





Vi var bara tvungna att ta några foton till minne, så vi struntade totalt i hur vi såg, ganska söta ändå. Linus är i stort behov av en klippning, hans hår växer som ogräs...önskar det var mitt hår som gjorde det istället.